En dag vaknade Petronella och kände en stark längtan inom sig. Hon ville kunna flyga precis som fåglarna som hon sett glida genom luften ovanför henne. Med bestämda tankar i huvudet satte hon sig ner bredvid kiwin och berättade om sin dröm att flyga fritt över havet.
Kiwin lyssnade uppmärksamt och tänkte för en stund. Sedan föreslog han att de skulle bege sig till den gamla mannen vid stranden, som en gång hade gett honom sin första flygande lektion. Petronella kände en pirrande spänning inom sig och nickade ivrigt. Tillsammans flög de iväg till den gamla mannen och bad honom om hjälp att lära Petronella att flyga.
Den gamla mannen log vänligt och sa att det var möjligt för alla att flyga, man behövde bara ha tillit till sig själv och våga prova. Han tog fram en liten flygande matta och bad Petronella att kliva upp på den. Med en försiktig nypa i vingarna lyfte mattan och Petronella började sväva genom luften, känslan av frihet fyllde hennes hjärta och hon skrattade av glädje.
Kiwin flög bredvid henne och de två vännerna kände sig som luftens herrar. De flög över havet och stranden, kände vinden i sina vingar och visste att ingenting var omöjligt när man hade modet att tro på sig själv. Petronella och kiwin flög tills solen började gå ner och de landade mjukt på stranden igen, med hjärtat fyllt av tacksamhet och lycka över den fantastiska upplevelsen.
De satte sig ner i kojan och tittade på stjärnorna som tändes på himlen, medan de delade sina drömmar och äventyr med varandra. Petronella kände sig otroligt tacksam över den nya vännen och allt de hade upplevt tillsammans. Med en känsla av frid som fyllde henne somnade Petronella lyckligt, drömmande om nya äventyr och det underbara flygandet hon just hade upplevt.